• Jag behöver en kram...

    Tänker: tänker stort, ledig, jag? Jag är visserligen hemma och jobbar inte, men jag tänker, tänker isär mig själv.

    Maten, menyer, rätter, kött? Fisk? En jävla massa rätter? Tallrikar, knivar, kockrockar, menyhållare, köket, service, bönder, fabriker, kålrötter, låtar, mortlar, hasselbackspotatisar, snickare, förorten (betongen), teamet, strömming, gäster, musik, lammbringa, ljus, tajming, spritbord, husman, ledig?

    Inspirationen: kniven mot strupen på tv, förorts/landsorts-syltan, "måste ha stor meny", Melker (kungen), många val, spännande val, med "stor" gastronom, där har vi inspirationen. Kulsprutesvärmar av rätter, micelistor med tillhörande rakblad (överlever vi det här?). Tror man på det här (ja?)? Fast tvivlel och sömnlösa nätter djävulskt mixat med en bergfast säkerhet på vad vi ska göra. Har någon trott att detta skulle vara lätt (i h---vete heller)?

    Om några veckor startar det nya

    Välkommen till några sköna lediga veckor innan nytt projekt, allt är i sin ordning

    Jag behöver en kram 

  • Kåldolmar kräfva handlag...

    Ledig nu och jag har börjat laga mig igenom kokboken, husman för hela slanten dom här veckorna nu, småttingarna är överlyckliga (för det mesta), gaffelmosning står högt i kurs här (ingen vågar nått annat). Kåldolmar i kväll inför morgondagen då, är omöjlig att inte tycka om, det funkar bara inte att inte gilla. Kål är den mest grundläggande grönsaken av alla, det finns något djupt rotat i enkelheten och den läkande känslan med att äta kål. Magen mår gott och får nyttig fart (i rätt mängd av välgörande kål), det är därför det djupt rotade i generna tilltalas av kål.
     
    Kåldolmar då, dom har kommit att bli kålens rättmätige kung, paradrätten bland kålrätter. Men ers höghet är lite på dekis, lite sällsynt i vimlet om man säger så, tyvärr.
     
    Varje gång man sätter upp kåldolmar på restaurang så får samtliga på arbetsplatsen någonting längtansfullt i blicken och det gäller även på hemmaplan. Man har (även om man kanske inte tänkt på det) gått och längtat efter kåldolmar eftersom att de knappt serveras längre på restaurang men i alla fall ibland här hemma. Många tycker dom är för omständliga och tidskrävande att göra, jag köper inte det.
     
    Kåldolmar är kanske svåra, det kräver lite handlag, men mer tidskrävande eller mer omständliga än andra rätter är dom inte. Man "tror" nog det, men det är bara för att man inte kör kåldolmar så ofta och så är ekorrhjulet är i snurrning. Det blir moment 22 på högsta gastronomiska nivå, man "tror" och därför låter man bli istället för att köra oftare och skaffa sig rutin och vana. Så här är det med mat, kåldolmar får symbolisera det dubbla med vissa rätter. Kålpuddingen, som är sjukt god också har tagit rampljuset ifrån kåldolmarna eftersom att många tror att kåldolmar är krångligt och kålpudding är enklare. Men inget är krångligt, tidskrävande eller svårt om man kan det och får rutin på det. Gör kåldolmar! Även om det är mycket på luncherna eller svårt om tid hemma, dunka på! Gör stora lass kåldolmar, rulla, forma, baka i ugn, den här rätten är värd det.
     
    Sen en snabb sak: vitkål eller savoykål? Svaret: savoykål är snyggare och sjukt god, vitkål är inte riktigt lika snygg men ännu godare än sjukt god, valet är svårt, kör savoy här hemma nu i min prepp här nu hemma inför morgondagen.
     
    Klassisk kåldolmebild,redo för sirap, lite sky och sedan ugnen

  • Kåldolmar kräfva handlag...

    Ledig nu och jag har börjat laga mig igenom kokboken, husman för hela slanten dom här veckorna nu, småttingarna är överlyckliga (för det mesta), gaffelmosning står högt i kurs här (ingen vågar nått annat). Kåldolmar i kväll inför morgondagen då, är omöjlig att inte tycka om, det funkar bara inte att inte gilla. Kål är den mest grundläggande grönsaken av alla, det finns något djupt rotat i enkelheten och den läkande känslan med att äta kål. Magen mår gott och får nyttig fart (i rätt mängd av välgörande kål), det är därför det djupt rotade i generna tilltalas av kål.
     
    Kåldolmar då, dom har kommit att bli kålens rättmätige kung, paradrätten bland kålrätter. Men ers höghet är lite på dekis, lite sällsynt i vimlet om man säger så, tyvärr.
     
    Varje gång man sätter upp kåldolmar på restaurang så får samtliga på arbetsplatsen någonting längtansfullt i blicken och det gäller även på hemmaplan. Man har (även om man kanske inte tänkt på det) gått och längtat efter kåldolmar eftersom att de knappt serveras längre på restaurang men i alla fall ibland här hemma. Många tycker dom är för omständliga och tidskrävande att göra, jag köper inte det.
     
    Kåldolmar är kanske svåra, det kräver lite handlag, men mer tidskrävande eller mer omständliga än andra rätter är dom inte. Man "tror" nog det, men det är bara för att man inte kör kåldolmar så ofta och så är ekorrhjulet är i snurrning. Det blir moment 22 på högsta gastronomiska nivå, man "tror" och därför låter man bli istället för att köra oftare och skaffa sig rutin och vana. Så här är det med mat, kåldolmar får symbolisera det dubbla med vissa rätter. Kålpuddingen, som är sjukt god också har tagit rampljuset ifrån kåldolmarna eftersom att många tror att kåldolmar är krångligt och kålpudding är enklare. Men inget är krångligt, tidskrävande eller svårt om man kan det och får rutin på det. Gör kåldolmar! Även om det är mycket på luncherna eller svårt om tid hemma, dunka på! Gör stora lass kåldolmar, rulla, forma, baka i ugn, den här rätten är värd det.
     
    Sen en snabb sak: vitkål eller savoykål? Svaret: savoykål är snyggare och sjukt god, vitkål är inte riktigt lika snygg men ännu godare än sjukt god, valet är svårt, kör savoy här hemma nu i min prepp här nu hemma inför morgondagen.
     
    Klassisk kåldolmebild,redo för sirap, lite sky och sedan ugnen

  • Jag är nykär...

    ”Avknappen” var på väldigt kort tid. Samma sekund som jag i går kom hem så låg det tre provtallrikar som jag tänker mig att använda nu under våren i det nya. Tallrikarna är sjukt vackra, de kommer från en Dansk keramiker, jag är kär, så där nykär som man bara kan vara med nya tallrikar.

    Kan nån gissa om det har fantiserats rätter med dessa tre skönheter framför mig? Ganska små är dom, men perfekta i storleken, jag har helt gått från större tallrikar, vet inte varför, det här är tallrikarna jag lockas av. Dom ger mig läggen jag lockas av, serveringssätten jag lockas av och rätterna jag lockas av som kräver små nätta och lämpliga.

    Jag har gått hela jävla dan och tittat på mina fina och vackra pjäser, vi börjar lära känna varandra nu, vi tycker faktiskt mycket om varandra, jag känner att mina känslor är besvarade

  • Sista kvällen på Görväln...

    Sista kvällen i Galleriet på Görväln i kväll, jag ska vandra vidare mot nya horisonter och mål, det blir en spännande vår.

    Att lämna är alltid tungt. Teamet, här på slottet och alla som jag arbetat med under åren sitter på insidan av ögonlocken sista kvällen, jag gillar inte att säga hej då, det skaver och gör så ont, tack teamet!

    Görväln och restaurang Galleriet har vart en speciell plats, jag har tänkt, drömt, sovit, ätit och dagdrömt det här dygnet runt de senaste åren, nu går avknappen (om det nu finns nån sån?) på några veckor innan jag kliver på det nya.

    Återkommer vad det nya innebär. Kökstugget fortsätter i oförminskad styrka under min lediga tid här nu de närmaste veckorna. Hemma kommer det att testas nytt, funderas och vändas och vridas, inte fan slipper man undan Kökstugg på ledigheten

    Sista kvällen

Om min blogg

De här är en inspirationsblogg framförallt om det dagliga arbetet som köksmästare.. Inspirationen kommer även från det vardagliga, privata så en del instick från gastronomin i vardagen tillkommer.

Här avhandlas mat, matglädje, mattävlingar, restaurangbesök, ekonomi och det goda värdskapet. Det är ämnen som jag tycker är intressanta och viktiga när vi ska skapa unika upplevelser för våra gäster och varandra.

Alltid: Matglädje, galenskap och ärlighet. Alltid...

Följ via RSS

Webbpuff

Besöksliv Nyhetsbrev

Annons