Annons

Om jag besökte Sillegården

zoom
Nytt år och förhoppningsvis nya möjligheter. Med försiktig optimism fortsätter vi därför nu vårt fiktiva resande genom Sverige.
Annons

Sommaren känns förvisso en bit bort
Särskilt nu när det är kolsvart utanför mitt fönster och termometern visar närmare -20 grader. Men låt oss låtsas att det istället är juli eller möjligtvis augusti. Du och jag är ute och kör bil i Värmland, det är jättevarmt och vi är fikasugna. Plötsligt ser du en skylt där det står ”Sillegårdens pensionat”. Perfekt – dit svänger vi in!

Där möts vi av doften av kaffe och nybakat bröd, halleluja
Vi köper oss lite fika i caféet och går sedan ut och sätter oss i trädgården på de härligt blå stolarna. Vattnet i Fryken glittrar lite längre bort och det behöver inte yttras några ord om det, både du och jag vet att det blir ett bad där lite senare.

Plötsligt kommer en kvinna fram och frågar om vi vill ha påtår
Vi tackar ja och passar på att fråga lite om pensionatet. Det visar sig att hon heter Maria och driver det hela. Maria berättar för oss om ”Frykdalsmora”. Eller Ida Sahlström, som hon egentligen hette. En kvinnlig entreprenör och textikonstnär som gick emot sin faders vilja att bli piga och istället följde sitt hjärta. En dåtidens rebell. Det var hon och hennes man August som drev pensionatet under tidigt 1900-tal. Maria förklarade för oss att när tillfället att arrendera pensionatet dök upp kändes det helt naturligt att tacka ja eftersom hon kände sig som Frykdalsmora 2.0.

– Idag fungerar verksamheten lite som ett vuxenkollo och vi erbjuder bland annat målaraktivitet om ni vill prova?

Och jajjemen, klart att vi bokade in oss!
Vem tackar nej till att få chansen att väcka sin inre rebell?
Inte du och jag i alla fall.

Blev du nyfiken? Här hittar du mer information:
Instagram: sillegarden
Facebook: Sillegårdens Sommarpensionat
Hemsida: http://www.sillegarden.se/

Foto: Sillegården

Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.