Gubben lagade paltbröd…

Står och preppar inför fotodag 3  till kokboken, känns som vilken prepp som helst, jag gör förberedelser och åker sedan till fotostudion och vi jobbar sedan där tillsammans hela dagen alla som är inblandade i boken.

Jag står och bakar något som känns inne i märgen: paltbröd. Det finns otroligt många rätter som skulle kunna betraktas som de riktiga berörarna och känslostormarna när det kommer till rätter, speciellt husmanskosträtter. Alla har sina egna, för mig är paltbröd med fläsk och vit sås en riktig känslostorm från när jag var liten. Det här är nämligen den enda rätt som min far lagade åt mig och det är det enda minnet jag har av honom: gubben med sin palt, sitt knaperstekta fläsk, den vita såsen och predikningarna om det stora och fina med blodrätter i allmänhet och så då paltbröd i synnerhet. Jag minns att jag älskade det direkt, predikningarna alltså, att så fullständigt hylla en enda rätt och nästan gråta av glädje, jag vet inte? Är det bara jag? 
Smaken och själva rätten lärde jag mig att älska, det är en sann delikatess som alla bör äta frekvent, tyvärr är jag nog rädd att de flesta som läser det här aldrig har provat men gör det för guds skull, den finns att köpa färdig i otroligt välsorterade butiker.

Här är mina paltbröd för jäsning: kalvfond, öl, blod, rågmjöl och kryddor.