Annons

I nålens öga…

Som jag skrev i går så har jag funderat länge på det här med gäster och vad dom ger. Ibland funderar och tänker jag på hur det skulle vara om vi kanske skulle ta och skaffa oss en studio där vi kan testa rätter, ta fram rätter och bara spåna fritt, vi har pratat om att bygga en.. Det skulle säkert vara skitkul, fritt, lugnt och fint men jag vetefan, kreativitet behöver inte lugn och ro, inte ens avskildhet och stillastående eftertänksamhet. Jag har provat att stå i studio innan, det gav mig inte ett dugg, tvärtom.
Annons

Som jag skrev i går så har jag funderat länge på det här med gäster och vad dom ger. Ibland funderar och tänker jag på hur det skulle vara om vi kanske skulle ta och skaffa oss en studio där vi kan testa rätter, ta fram rätter och bara spåna fritt, vi har pratat om att bygga en.. Det skulle säkert vara skitkul, fritt, lugnt och fint men jag vetefan, kreativitet behöver inte lugn och ro, inte ens avskildhet och stillastående eftertänksamhet. Jag har provat att stå i studio innan, det gav mig inte ett dugg, tvärtom. Kreativitet behöver rörelse, energi, press (kanske det viktigaste), snäva ramar (kanske ännu viktigare) och i en restaurangs fall behövs det också gäster. Jag har svårt att vara kreativ när det är för lugnt, är det inte finns någon press och när jag har tusen valmöjligheter. Det finns ju en anledning till att de bästa idéerna kommer när man inte har så många val. Jag brukar tvinga mig själv till att bara lösa rätter med några få komponenter eller tillvägagångsätt, alltid det bästa, tror inte på att ställa sig i ett hav av möjligheter, hjärnan klarar inte det.

Sen det här med gäster. Alla rätter som har blivit bäst har jag kommit på under service, i nålens öga ute i matsalen under service. En rätt är aldrig så verklig som när den precis har satts ner till en gäst: inte i luckan, inte på bild, inte i din fantasi, inte någon annanstans, aldrig. Du kan aldrig få någon enda bättre tanke eller analys från någon utom från gäster, många gäster. Det behöver inte vara ord, det är miljön, känslan, hur reagerar folk på mat? Rätter som man serverar ger följdidéer Man kan ju tycka då att det är väl bra att stå avskilt och testa och sedan testa, men just flödet, idéerna, tankarna starten till idéerna (det som man skulle kunna tänka och tro kommer om man får stå i lugn och ro) kommer under service, i nålens öga. Jag tror på den vägen, någon matstudio blir det aldrig (även om vi skulle kunna bygga en), jag får nog betecknas som ganska kreativt lagd, den här kreativa hjärnan vill aldrig stå och humma med pannan i djupa veck i ”lugn och ro”, det får andra gärna göra, för mig blir det inga idéer då. 

Mitt snacks hasselbackspotatisen föddes i nålens öga under en lunchservice. Vi körde hasselbackare, gästerna frågade m storyn bakom potatisn, vi surrade bakom i köket och sedan började spånandet. 

Detta är en bloggtext. Åsikterna som uttrycks i texten står skribenten för.

Nyheter