Kinabongar i våra hjärtan…

Kinabongar, man bara måste älska dom. Uttrycket är ju lite skevt och något tvivelaktigt men alla vet vad man pratar om när man pratar kinabong: tio små rätter liksom.
Kvällar kan flyta som vatten, gäster väljer alltid som de vill (d ska dom göra!) men ofta så blir det ju ”bra” och ganska samlade bongar, det är ofta de kvällarna som följaktligen flyter som vatten och således också kan tyckas lite tråkiga.

MEN, andra kvällar (och det är alltid samlat en och samma kväll), ja då är det ”tio små rätter” (alltså Kinabongar) som gäller. Det är alltid ens eget fel om man sitter i skiten men kvällar när det är så där mysigt och det verkar vara nått jävla bonginfanteri i maskinen så är det ju lättare att dåliga uppsättningar blir avslöjade. Kinabongar sporrar, kinabongar gör en galen, kinabongar förrundrar och kinabongar kommer alltid att finnas.

För vi gillar ju när gästerna plockar av rätterna som vi skapar på våra restauranger? Uppskattande gäster, det är ju själva grejen, det är dom vi är här för. Nu när jag skriver detta så känns det ju självklart, inte ett dugg provocerande och fullt naturligt men håll tillbaka knytnävarna och din utskällning av mig om jag näsvist skulle komma med viktigpetterstämma och säga det till dig mitt under brinnande service och dom här plockbongana bara rasar in. Jag vet hur jag har reagerat om man fått en sån kommentar under service i alla fall, vi lämnar ämnet här nu och går inte in på hur jag har uppträtt.
Hur som helst, det ÄR härligt när gästerna är nyfikna och det ÄR härligt när de vill prova allt. Kvällen har precis börjat här, kolla in vår första bricka ut till matsalen här under, en äkta ”plock/Kina/plockipinn-bong, punkt