Slarvsyltan till brödet…

Slarvsylta, en slarvigt ord för en ihopkastad gammal sylta? Eller en världsklassprodukt som är godare än alla syltor, pulled porks, chilis, korvar eller terriner? Ja, alla förstår ju vart jag är på väg: en slarvsylta, rätt gjord (som jag gör den), tillhör det senare påståendet, fet, slarvig, moffig ljuvlig. Vi ör den till brödserveringen, vårt tunnbröd som vi steker på minuten får sällskap av en liten kastrull med var, kladdig, buljongig sylta. Det ska rinna buljong och smör om fingrarna när man lägger ett rejält stycke sylta i det nygräddade brödet, viker ihop och låter DNA:t i känslogenen som sitter precis bredvid kärleksgenen i kroppen samtidigt som man hugger en rejäl tugga med bröd och slarvsylta.

”Rätt” gjord innebär kokt fläsklägg som jag plockar fint. Skivar sedan lika mycket schalotten som fläsklägg ock kokar i rejält med brynt smör. När löken är ordentligt mjuk går jag i med den plockade fläskläggen och buljong från koket av fläskläggen, det här får sedan koka ihop ordentligt, blir syltan för fet och börjar ”spricka” medans detta kokar ihop måste balansen åter och man tillsätter bara ytterligare buljong.
Syltan ska hålla ihop och inte rinna ut i brödet allt för mycket (det tränger alltid ut härlig buljong på fingrarna ändå när tänderna hugger tag i brödet med syltan i mitten) även om det är rejält med buljong och smör i den, helt homogen, underbar och moffig är det som ska eftersträvas. Så här i ett bröd eller rakt upp och ner på en grillad macka är det här världsklassmat, buljongen med det brynta smöret, mängderna lök och fläsket, har man inte gjort innan bör man. 

Händerna i den varma syltan, här ska lök kokt i brynt smör och varm buljong ner bland mna pumpande händer så de får jobba 
Sen upp i kastrull så att allt får koka ihop ordentligt